Ibland när vi vandrar genom uppvaknandet och inspirationen till förändring stiger genom kroppens alla delar, precis som saven i träden om våren, flyter den genom våra vener och artärer, cellerna formligen bubblar upp genom systemet, nya molekyler bildas och transporteras som virvelvindar genom systemet.
Viljan, Längtan, Suget, Hungern bara växer och växer, och påverkade av den ljuvaste drog dras vi med och vi vill bara ha mer!! Kunskap, förståelse, upplevelser blandas om vartannat, och vi växlar mellan fridfullhet, frustration och sprudlande lycka om vartannat.
Som på en stegrande häst försöker jag få fatt på tyglarna för att lugna mig själv, för att försöka hamna i en njutbar lugn skritt över ängen, fastän längtan att få galoppera i rasande fart med vinden mot mitt ansikte är så stor. FRIHET….jag vill känna frihet!! Friheten i att få känna mig hel, friheten i att kunna släppa alla spärrar och villkorslöst få älska livet! När jag väl lyckas bemästra mig själv inser jag att det är först nu jag kan hinna se allt det vackra i processen. Hur gräset är grönare än vad det brukar vara, hur alla blommorna ger mig ett hav av färger i olika nyanser, starkare, skarpare, mer lysande än någonsin, och jag förstår att om jag fortsätter att galoppera kommer jag att missa allt det vackra jag har möjligheten att upptäcka och utforska.
Som sanden i öknen omformas jag varje dag, varje natt. Från het till sval till kall för att åter värmas upp igen under solens värmande strålar under den gryende dagen jag har framför mig. Sanden finns i överflöd, den tar aldrig slut, men varje litet sandkorn är precis lika viktigt för att kunna forma skapelsen och alla vidrör de varandra i en oändlig kedja av enighet.
Jag låter mig känna sanden i min hand, strilande mellan mina fingrar, tillbaka till sin rätta natur och jag förstår. Jag förstår att det måste få ta tid, att jag inte kan skynda på processen som sker. Precis som sanden i ett timglas måste varje litet korn i sin takt få strila sig igenom den smala öppningen för att hamna på andra sidan, men jag vet, jag vet att jag kan lita på att det kommer att ske, och när det sista kornet har fått gjort sin resa och funnit sin plats, så är det upp till mig att åter vända på glaset och välja en ny riktning för nya upptäckter. Fast kanske jag där emellan någon gång ibland, tillåter mig att bara för en liten stund, få galoppera en sväng i passionerat glädjerus, att njuta av tillvaron och den senaste nyfunna känslan av kärlek, glädje, lärande och frihet. För ibland behöver vi kanske påminna oss om, att det är inte målet som är det viktigaste, utan resan dit, och det är därför det är så makalöst härligt att få vakna varje morgon för en ny spännande dag av utveckling och erfarenheter.
Så ta till vara på dagen, gör den till din och gör den speciell <3
Veronika
