När allt stillar sig och stormen avtar står man där, tom men ändå fylld med tankar. Nu då, vad gör jag nu då? Vad är det jag måste göra för att fylla tomheten? Vad är det jag söker? Hur hittar jag det jag söker? Vad är det som jag behöver för att jag ska kunna känna mig hel?
Hjulet är redan uppfunnet, och vi får så många gånger höra sägas, att det finns ingen anledning att uppfinna hjulet på nytt. Men är det verkligen så? Bara för att hjulet är uppfunnet, betyder det verkligen att jag inte behöver göra det?
Är det inte så att vi alla, var och en av oss måste uppfinna vårt egna hjul, som passar in perfekt hos just dig i ditt förundrade urverk, precis som den sista pusselbiten i ett pussel, som liksom sådär magiskt bara glider in för att skapa den perfekta bilden av den värld där din själ kan få sväva omkring med den mest enorma kärlek, för att vidröra ditt hjärta och de du möter på din resa genom livet i den värld du just nu lever i?
Hur kan du och jag dela samma nav, när vi alla har olika bakgrunder och upplevelser som har skapat oss, format oss till den vi är?
Olikheterna i de personliga resorna gör att vi står i olika delar av livet, i våra upptäckter, i den kunskap vi bär på, och erfarenheterna som i oss alla skapat oändligheten av olika känslor vi upplevt, och som gör att vi ser olika bilder om vad livet handlar om och vad livet är och vart vi är, med och i oss själva.
Vad som är viktigt för dig är kanske inte viktigt för mig och tvärtom, men det betyder inte att något av det inte är viktigt, vi har bara olika uppbyggda hjul, som går i olika takter och rytmer, som ger oss olika perspektiv, för att passa in precis där var och en av oss befinner sig.
Ingen är bättre, ingen är sämre, vi är bara olika fastän vi är så lika.
För i slutändan är vi ju alla vackra själar, systrar och bröder, alla Guds barn, här för att lära, här för att ha en fysisk jordlig upplevelse, där vi alla söker meningen med livet på olika sätt. Variationerna är oändligt många och aldrig någonsin kan någon vara fel.
Jag är så otroligt tacksam för att du för en stund ville vara med i byggandet av mitt hjul. Du har gett mig erfarenheter, känslor, kunskap som precis som ringarna på vattnet har fört mig framåt. Du har hjälpt mig att expandera och vidgat min syn, du har förändrat min bild av livet och världen och nu har denna sagolika vackra bild växt och jag med den.
Under mina år med The Academy of Excellence har jag sparat på hinkar och pytsar med olika färger. Var och en av er har gett mig en ny, med just din själs speciella unika kulör och nyans, med din själs energi och kärlek.
Jag vill tacka alla för just ditt bidrag till min enorma samling. Vare sig det handlar om ett kort möte, flera eller många under årens lopp, så har ni alla på olika vis bidragit.
Jag kan lova att det är så många gånger det verkligen har varit en ynnest att få vara med och vara en liten del av ert möte och resa. Jag kan fylla en hel roman med alla de glädjefyllda minnena, stunder som berört mig djupt och gett mig sådan vacker visdom, tillsammans med stunder av ren skär glädje med härliga goa skratt.
Nu låter jag mitt vattenhjul vandra vidare i bäcken av livets vatten, framåt på den spännande upptäcktsfärden av kunskap, erfarenheter och uppvaknande för att nå havet vi alla är en del av.
Där hoppas jag att jag kan få segla omkring, låta vågorna och vinden få styra båten i soluppgången och föra mig dit jag behöver vara.
Ombord har jag alla mina färger samlade, redo för att börja måla. Jag vill måla världen i vackra färger, låta kärleken i dom växa och ge mitt bidrag till att skapa en värld som är vackrare och kärleksfullare att leva i. Vem vet, kanske möts vi igen en dag i någon liten vacker hamn. Om, så kan vi kanske måla en stund tillsammans medans vi delar med oss av nya erfarenheter och upplevelser.
Tills dess…
All min kärlek till dig och om dig
Veronika
